oengaerad
Nej bloggen har inte varit min prioritering på sistone. Men titt som tätt tittar jag inte och skriver ner lite tankar !
Jag varnar redan nu för ett ganska deppigt inlägg så om ni är sugna på komik eller något annat roande så kan ni sluta läsa här för det här inlägget skriver jag för mig själv och ingen annan.
Hösten är här och som ett brev på posten börjar den inget bra. Jag känner mig hängig, tråkig, ledsen, ja och allt annat negativt. Varför? Kylan och mörkret gör sitt men det är annat som spelar in. Skolan går inte riktigt som jag vill längre. Jag har fått någon satans blockad i huvudet. Jag är totalt oförmögen att komma igång trots att jag sitter med skiten rakt framför ansiktet. Vissa säger att det bara är att sätta igång men NEJ det är det inte. Det är kanske omöjligt för andra att förstå men jag kan inte, jag försöker men kommer ingenstanns. Det känns som jag tittar men jag ser inte, hör men lyssnar inte. Allt slår ifrån.
Jag känner mig tom inombords, känslokall nästan. Jag känner mig handlingsförlamad. Jag känner att jag borde men gör det inte. Jag vill men vill inte. Jag skulle nog behöva något som tar mig ur det här för det känns som att det bara blir värre för varje dag. ¨Deprissionen är på ingång och det gör mig rädd.
Jag vill egentligen inte prata om det här så därför skriver jag det här bara för att få ur mig lite känslor, så för de som läser detta, jag vill inte prata om det jag vill dela er glädje och fortsätta som vanligt, ha riktigt roligt.. En hjälpande hand ur mörkret för just nu blir det bara mörkare och mörkare.
Fuckit Im out
Jag varnar redan nu för ett ganska deppigt inlägg så om ni är sugna på komik eller något annat roande så kan ni sluta läsa här för det här inlägget skriver jag för mig själv och ingen annan.
Hösten är här och som ett brev på posten börjar den inget bra. Jag känner mig hängig, tråkig, ledsen, ja och allt annat negativt. Varför? Kylan och mörkret gör sitt men det är annat som spelar in. Skolan går inte riktigt som jag vill längre. Jag har fått någon satans blockad i huvudet. Jag är totalt oförmögen att komma igång trots att jag sitter med skiten rakt framför ansiktet. Vissa säger att det bara är att sätta igång men NEJ det är det inte. Det är kanske omöjligt för andra att förstå men jag kan inte, jag försöker men kommer ingenstanns. Det känns som jag tittar men jag ser inte, hör men lyssnar inte. Allt slår ifrån.
Jag känner mig tom inombords, känslokall nästan. Jag känner mig handlingsförlamad. Jag känner att jag borde men gör det inte. Jag vill men vill inte. Jag skulle nog behöva något som tar mig ur det här för det känns som att det bara blir värre för varje dag. ¨Deprissionen är på ingång och det gör mig rädd.
Jag vill egentligen inte prata om det här så därför skriver jag det här bara för att få ur mig lite känslor, så för de som läser detta, jag vill inte prata om det jag vill dela er glädje och fortsätta som vanligt, ha riktigt roligt.. En hjälpande hand ur mörkret för just nu blir det bara mörkare och mörkare.
Fuckit Im out
Kommentarer
Trackback